Oonah är vår nya stjärna! Hon flyttade hem till oss fem månader gammal, i slutet av oktober 2015.
Varför Oonah och varför just nu?
Sedan jag fick veta att jag har blivit uppsagd, i juni 2015, har jag velat skaffa en valp. Samtidigt var ångesten inför den osäkra framtiden enorm. Efter att ha arbetat i ca 13 år, varav de senaste åtta åren på Sony Mobile skulle jag bli arbetslös from oktober.
Att behöva tänka på att söka arbete för första gången på åtta år gjorde mig mörkrädd. Hur skall detta gå? Hur bråttom måste jag ha? Hur skriver man ett CV? Vad duger mina erfarenheter till? Ville någon ha mig, en 40-årig tant? Ja, 40-årskrisen slog in samtidigt och gjorde det inte lättare för mig.
Alla dessa oroliga känslor blandades med tanken på att jag kanske för första gången på länge kommer ha tid för en valp. Rejält med tid. Men vad kommer hända med valpen om jag får ett arbete direkt? Jag vill gärna ha tid för valpens socialisering och uppfostran utan att behöva lämna ifrån mig den lilla varelsen innan vi är klara med grunderna.
Under sommaren och tidig höst växlade jag mellan våga och inte våga. Jag pratade med ett flertal fantastiska uppfödare och var vid några tillfällen på väg att skaffa en valp. Men feg som jag var backade jag ur. Jag var helt enkelt alltför rädd för framtiden och den ovishet den bar på. Och vid något tillfälle var det David som hade invändningar.
Så kom den sista september och med den min sista arbetsdag. Dagen efter fick jag börja på Start-Up programmet för de uppsagda som gick i tankarna på att starta eget.
Den energikick jag fick när jag började umgås med alla blivande entreprenörer som befann sig i samma arbetssituation som jag går inte att beskriva. Det närmaste jag kommer är att säga att det kändes som att jag har blivit född på nytt.
Entreprenörskap är som en religion. Vi är många, vi är starka och vi kan!
Ja jag kan! Jag skall ha en valp för det är vad jag vill och vad jag tror på! Allt annat kommer ordna sig.
Så plötsligt såg jag henne där igen. Lilla Oonah, hon som borde varit såld för längesedan. Hon jag inte vågade tänka på i somras. Hon var nu fem månader gammal och fortfarande utan ägare.
Fast inte nu längre.
Varför Oonah och varför just nu?
Sedan jag fick veta att jag har blivit uppsagd, i juni 2015, har jag velat skaffa en valp. Samtidigt var ångesten inför den osäkra framtiden enorm. Efter att ha arbetat i ca 13 år, varav de senaste åtta åren på Sony Mobile skulle jag bli arbetslös from oktober.
Att behöva tänka på att söka arbete för första gången på åtta år gjorde mig mörkrädd. Hur skall detta gå? Hur bråttom måste jag ha? Hur skriver man ett CV? Vad duger mina erfarenheter till? Ville någon ha mig, en 40-årig tant? Ja, 40-årskrisen slog in samtidigt och gjorde det inte lättare för mig.
Alla dessa oroliga känslor blandades med tanken på att jag kanske för första gången på länge kommer ha tid för en valp. Rejält med tid. Men vad kommer hända med valpen om jag får ett arbete direkt? Jag vill gärna ha tid för valpens socialisering och uppfostran utan att behöva lämna ifrån mig den lilla varelsen innan vi är klara med grunderna.
Under sommaren och tidig höst växlade jag mellan våga och inte våga. Jag pratade med ett flertal fantastiska uppfödare och var vid några tillfällen på väg att skaffa en valp. Men feg som jag var backade jag ur. Jag var helt enkelt alltför rädd för framtiden och den ovishet den bar på. Och vid något tillfälle var det David som hade invändningar.
Så kom den sista september och med den min sista arbetsdag. Dagen efter fick jag börja på Start-Up programmet för de uppsagda som gick i tankarna på att starta eget.
Den energikick jag fick när jag började umgås med alla blivande entreprenörer som befann sig i samma arbetssituation som jag går inte att beskriva. Det närmaste jag kommer är att säga att det kändes som att jag har blivit född på nytt.
Entreprenörskap är som en religion. Vi är många, vi är starka och vi kan!
Ja jag kan! Jag skall ha en valp för det är vad jag vill och vad jag tror på! Allt annat kommer ordna sig.
Så plötsligt såg jag henne där igen. Lilla Oonah, hon som borde varit såld för längesedan. Hon jag inte vågade tänka på i somras. Hon var nu fem månader gammal och fortfarande utan ägare.
Fast inte nu längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar