onsdag 31 mars 2010
Anja har ont
Imorse vaknade Anja med en jättebula på högra kinden. Jag försökte se om det är någonting som har fastnat i munnen på henne men kunde inte hitta någonting och hon var lika pigg som vanligt och hade ingen feber. Vår veterinär har stängt under hela påsklovet och Lunds djursjukhus hade inte tid förrän imorgon kl.11.30. Jag var dock välkommen dit akut om det skulle behövas under kvällen. Som tur är så har svulnaden gått ned och jag får se hur jag skall göra med den bokade tiden imorgon när vi vaknar.
söndag 28 mars 2010
onsdag 24 mars 2010
Milo kommer bli bortskämd =)
Som sista valp har man vissa privilegier. Man får sova i mattes säng och inte ensam i köket…. Man får hänga med överallt och alla mammas spenar har man bara för sig själv också. =)
lördag 20 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
onsdag 17 mars 2010
Börjar inse att de små snart kommer flytta...
... och blir ledsen. :(
tisdag 16 mars 2010
Leo bus
Nyss, när vi åt middag, kände jag en liten blöt nos på min fot. När jag tittade ned mötte min blick Leos supersöta vädjande ögon ”Kan inte jag få en munsbit?” undrade han. Jag bar honom till köket igen och satte mig på golvet i hallen för att se hur han lyckades ta sig ut. Och smart är han, vår lille Leo. Han har lärt sig klättra uppför gallret och landa mjukt i kassen med tidningar för att därefter skutta ned till golvet. Väl på golvet, ja då springer man allt vad man kan ;-)
söndag 14 mars 2010
Nya bilder (fotograf: Fredrik N.)
onsdag 10 mars 2010
Veterinärtid är bokad
Vi skall besöka veterinär på torsdag den 18:e mars. Då skall valparna besiktigas, vaccineras och chippas.
Nu har även Tiziano blivit tingad/såld och jag blir så glad av att veta att alla valparna kommer stanna så nära Anja och mig att vi kommer kunna fortsätta träffas ibland. Jag vill gärna fortsätta ställa upp för de och deras nya mattar och hussar så mycket det bara går.
Nu har även Tiziano blivit tingad/såld och jag blir så glad av att veta att alla valparna kommer stanna så nära Anja och mig att vi kommer kunna fortsätta träffas ibland. Jag vill gärna fortsätta ställa upp för de och deras nya mattar och hussar så mycket det bara går.
lördag 6 mars 2010
torsdag 4 mars 2010
Det bor fyra små raketer i mitt kök!
Känns som att jag inte har skrivit ett ordentligt inlägg på väldigt länge. Förlåt mig alla ni som är här inne nästan varje dag och kollar efter uppdateringar. Här kommer en ordentlig sådan…
Vissa av de små har lärt sig att göra ifrån sig på tidningspappret men vissa gör det överallt förutom på tidningspappret. Antar att det är med de som med oss – potträning tar tid. Fyra små hundar som äter vanlig mat och som gör ifrån sig i mitt kök har fått mitt hem att sluta lukta som det brukade. Det stinker inte men borta är den ljuva ”hemma doften”. Detta trots att jag skrubbar golvet varje kväll.
Som att inte en, låt oss kalla det annorlunda doft, vare nog så blir vi alla nafsade i fötterna, händerna, håret, ansiktet, ja överallt var de små kommer åt. Och de har små supervassa tänder. Som tur är så saknar de styrka så det uppstår inget blodvite. Jag hann dock förstöra två par strumpbyxor innan jag lärde mig att, nyss kommen från jobbet, tygla min iver efter att krama de små. Som ni kanske kan förstå, det är oerhört svårt att motstå frestelsen att stiga rakt in i köket när fyra små raketer flyger över golvet med tunna piskande svansar fram till gallret för att hälsa en välkommen hem.
Utöver allt busande med oss så är de små i full fart med att öva olika saker de kommer behöva kunna i vuxenlivet. De morrar, skäller och biter varandra i nacken, öronen, magen, ryggen, tassar och svansar. De springer fort, fort och tränar sig också i att hoppa.
Och alla fyra älskar vila i våra famnar. Det är som att de har en on/off knapp. På golvet är de i ”on” läget – bus för hela slanten. I famnen är de i ”off” läget, lugna och mjuka - så rogivande som en italienare bör vara.
Men oavsett hur jobbiga de små kan vara så blir all bus, alla fördärvade strumpbyxor och smutsig golv förlåtet och glömt så fort en av de små änglar liggandes i min famn tittar på mig med sina kloka vackra ögon.
Vissa av de små har lärt sig att göra ifrån sig på tidningspappret men vissa gör det överallt förutom på tidningspappret. Antar att det är med de som med oss – potträning tar tid. Fyra små hundar som äter vanlig mat och som gör ifrån sig i mitt kök har fått mitt hem att sluta lukta som det brukade. Det stinker inte men borta är den ljuva ”hemma doften”. Detta trots att jag skrubbar golvet varje kväll.
Som att inte en, låt oss kalla det annorlunda doft, vare nog så blir vi alla nafsade i fötterna, händerna, håret, ansiktet, ja överallt var de små kommer åt. Och de har små supervassa tänder. Som tur är så saknar de styrka så det uppstår inget blodvite. Jag hann dock förstöra två par strumpbyxor innan jag lärde mig att, nyss kommen från jobbet, tygla min iver efter att krama de små. Som ni kanske kan förstå, det är oerhört svårt att motstå frestelsen att stiga rakt in i köket när fyra små raketer flyger över golvet med tunna piskande svansar fram till gallret för att hälsa en välkommen hem.
Utöver allt busande med oss så är de små i full fart med att öva olika saker de kommer behöva kunna i vuxenlivet. De morrar, skäller och biter varandra i nacken, öronen, magen, ryggen, tassar och svansar. De springer fort, fort och tränar sig också i att hoppa.
Och alla fyra älskar vila i våra famnar. Det är som att de har en on/off knapp. På golvet är de i ”on” läget – bus för hela slanten. I famnen är de i ”off” läget, lugna och mjuka - så rogivande som en italienare bör vara.
Men oavsett hur jobbiga de små kan vara så blir all bus, alla fördärvade strumpbyxor och smutsig golv förlåtet och glömt så fort en av de små änglar liggandes i min famn tittar på mig med sina kloka vackra ögon.
måndag 1 mars 2010
Liten uppdatering

Prenumerera på:
Inlägg (Atom)