Mysig ro har infunnit sig här hemma

Vi har ”blivit vana” vid att ha fyra pojkar i familjen. Än så länge gör inte dessa småttingar så mycket väsen av sig och trots att de är fyra olika individer så är de extremt lika till sättet. Deras största passion är att berusa sig på mammans mjölk. Var och en av de är beredd att krypa tvärs över valplådan och klättra över eller knuffa undan sina syskon bara för att få tag i mammans bästa spene. Efter att ha druckit sig mätta på detta livets smakfulla elixir drömmer de belåtet. Även om vi älskar denna lugna tillvaro så är det med kittlande spänning som vi väntar på att valparnas ögon skall börja öppnas och att de skall ta sina första riktiga steg.

En svettig händelse

Idag har valparna varit med om ett stort äventyr... Det har matte med, kan jag försäkra... Det var dags för fösta kloklippning. Snacka om vilket precisionsarbete det är att klippa de ca tre millimeter långa klor. Jag hade gärna sluppit... Men det kunde inte vänta längre. Klorna hade blivit så pass långa och jag ville inte riskera att Anja skulle få några rivmärken på magen.

Tiden går fort

Tiden går fort… Mina svarta diamanter har fyllt en vecka igår. Det innebär att om ca två veckor så kommer vi börja ta emot besök. Blivande valpköpare, släkten, vänner och tjejernas skolkompisar. Det är någonting speciellt med valpar och alla vill hälsa på. Undrar om uppfödarna brukar gå upp i vikt under valptiden? Det blir ju en hel del fika…

Dagens bild...

Älskade snö... Hatade snö...

Det är snökaos i Skåne… Det är snökaos på min täppa... Under alla dessa år som vi har bott här har det aldrig förr snöat så mycket. Nu är det snödrivor på hela täppan och det ligger säkert 20 cm snö vid altandörren. Anja vägrar gå ut. Hon springer till dörren, tvärnitar när hon ser all snö, och, innan jag hinner blinka, så har hon återigen lagt sig i sängen.

Hoppas denna bild kan hjälpa er få en ungefärlig uppskattning av valparnas storlek.

Bara ett foto på den hungriga barnaskaran...

Kan man se att de har blivit större? ;o)

Halsband?

När vi hämtade Anja så fick vi valphalsband och koppel med henne. Modellen var nätt och söt och hade snabblås. Först tänkte jag att jag skulle köpa ett nytt halsband och koppel men när jag insåg hur praktisk den modell som vi fick med henne var och hur fort valparna egentligen växer så ändrade jag mig. Vi slet på det fina kopplet och halsbandet med stolthet. Nu när Anjas valpar har blivit födda tyckte jag att det hade varit roligt att låta de få det allra första halsbandet och kopplet härifrån. Sentimental som jag är, blev jag superglad när jag hittade samma modell som den som följde med Anja. Den finns i tre färger men inte i svart, som var färgen vi fick med Anja. Så nu har jag blivit kluven. Rött är för tjejer och faller bort direkt. Den blåa färgen som finns tycker jag inte alls passar. Återstår den guld-gula som också skulle innebära snygg konstrast mot valparnas mörka färg. Men vad kommer valpköparna att tycka? Det sägs ju att smaken är som baken… Så gult eller blått?… Vilken tur att jag inte behöver bestämma mig just idag....

Gaphälsning

Ofta sitter jag bredvid valplådan och tittar på de små änglar medan de äter eller sover. Jag klappar de försiktigt på huvudet, på ryggen eller på deras små tassar. Deras päls är så mjuk och glänsande. Ser jag att någon av dem gör någonting nytt försöker jag ta fram kameran så fort det bara går och ta ett foto. Eftersom allt skall gå så fort och ljuset ofta är otillräckligt för att kameran skall kunna fokusera blir det färdiga resultatet oftast mindre bra. Så de flesta foton raderar jag direkt. De få foton som möter mina minimikrav lägger jag upp här.

Det är lustigt hur man minns sin egen längtan (Skriver det med ett leende). För nästan fyra år sen var jag där några av er är idag. Jag hade fått veta att två tikar hade blivit födda och att en av dem skulle få bli min. Det första foto av Anja som jag fick se kom i ett email när hon var tre veckor gammal. De tre veckor jag fick vänta på det foto var långa. Men Anja kommer från en större kennel och jag har fullt förståelse för att hennes uppfödare hade annat för sig än att sitta bredvid valplådan i timmar och fotografera. Dessutom så hade hon varit med om det förr. Många gånger. För mig är det den första. Kan kännas som en klen bortförklaring till mitt ”tittande” beteende men jag är ganska säker på att många av er hade suttit bredvid valplådan lika länge som jag gör om ni fick chansen till det.

***

Valparna har blivit tre dagar gamla nu och har även börjat lägga på vikten. Jag mår bra igen och har haft tid att smälta in den förändring valparnas födelse har inneburit. Det går inte att beskriva hur fantastiskt det kändes att få vara med om valparnas ankomst. Det måste upplevas. Att få se mamman öppna hinnorna valpen föddes i och se den nyfödda dra sitt allra första andetag, det glömmer man inte. I det ögonblicket, när man fortfarande inte vet om valpen lever, då står tiden helt stilla. Men så drar den luft i lungorna för första gången i sitt liv och man vet att man precis har bevittnat någonting magiskt. Men jag skall erkänna, att det var extremt jobbigt att ha feber och vara vaken hela natten och påföljande dag. Det var också jobbigt för Anja och jag beundrar henne för allt hon har fått gå igenom utan att avge ett ljud. Hon slet av hinnorna från varje valp, hon bet av navelsträngen och slickade valpen ren. Underbara lilla Anja. Hon har verkligen blivit stor tjej – en mamma. Så nu ligger vi i köket och sover där allesammans. Redan första dagen har jag lärt mig skiljnaden på de olika små ljud som dessa sköra, lena varelser avger. Där är det hungriga tjutet som väcker alla och det lugna mjuka ljudet av en mätt valp. Men värst av alla är det hjärtskärande pipet av en valp som sitter fast i ett hörn utan att den kan komma någonstans. Så, precis som när barnen var små, så vaknar jag ögonblickligen när jag hör att en valp behöver min hjälp. Men för det mesta så kan jag sova lugnt. Anja sköter sig exemplariskt och det känns så rogivande att se dem ligga tillsammans. Mor och hennes fyra vackra söner.

Låt mig presentera....

....de fyra bröderna , födda 21 januari 2010.

No. 1

Den mörkaste av dem alla. Född kl. 02.41

***

No. 2

Den hungrige. Född kl. 03.48
***

No. 3

Sömntutan, brukar sömna med spene i munnen. Född kl. 06.50
***

No. 4

Busen, gillar ta spene från de andra. Har lite vitt på brösten. Född kl. 08.00

Dessa små mirakel äter som de skall och verkar friska och nöjda! Än är det svårt att säga om alla är svarta eller om någon är mörkt grå.

Första och andra dygnet

Det är oerhört spännande att få vara med om en valps liv redan från födseln och jag slutar inte fascineras. Här är några bilder på de sovande små mirakel… Största överraskning hittills fick jag när jag hörde en valp morra i sömnen. Vid tidpunkten för drömmen var den endast några timmar gammal och hade, således, en ytterst begränsad erfarenhet av livet. Allt den hade varit med om var födseln och kampen för mat. Dessutom hade den aldrig sett världen den lever i. Jag fann hans drömmande oerhört fascinerade och jag kan inte låta bli att undra vad det är den drömmer om? Försöker den morra på det stora svarta som omger den?

Det blev fyra små underverk! Alla är hanar =)

Här kommer en hälsning från fyra små välmående underverk och en trött men glad Anja. En febrig matte lovar höra av sig till alla som har visat sitt intresse så fort hon har blivit bättre.

En kort uppdatering…

Valparna har fortfarande inte kommit men fortsätter sparka vilt i magen. Anja mår bra och har mest sovit hela dagen idag med. Själv har jag åkt på en taskig förkylning och hoppas att jag kommer hinna bli bättre innan valparna bestämmer sig för att titta ut.

***

Anja ha blivit jättestor och av alla små sparkar kan man läsa av att det börjar bli riktigt trångt i magen nu. Hennes kropp är helt inställd på det kommande moderskap. Det mesta av dygnet sover hon, helst med huvudet i Ms eller mitt knä och just i skrivande stund drömmer hon om att hon springer. Jag kan inte låta bli att undra om hon drömmer om sommaren och att hon springer genom gräset i parken, blänkande i solen och på jakt efter kråkor att skrämma, precis som hon älskar att göra.

Ingen fin valplåda ;)

E. hade rätt. Anja behöver ingen valplåda. Jag som hoppades att hon skulle älska sin låda som numera även har ett tak av fleece. Istället dissar hon den helt och föredrar att ligga i sängen, tillsammans med mig. Hon tittar inte ens åt valplådans håll. Sängen vi sover i är ändå ämnat åt min fina vovve så valparna får gärna föddas i den. Sängkläderna är nybytta och över madrassen har jag lagt madrasskydd av plastad frotté som vi hade i barnens sängar när de precis hade blivit blöjfria. Väntan fortsätter....

Matvägran

Anja matvägrar. Hennes mage har kurrat sedan tidigt imorse men hon vägrar äta. Inte ens a-fil, hennes favorit duger. Har läst att tikar kan matvägra upp till två dygn innan valpningen. Räknar jag från första parningen (19:e november) så är Anja i 58:e dygnet idag. Räknar jag från andra parningen så är hon i 55:e dygnet. Dräktigheten varar 63 dygn (från ägglösningen räknat) och så säger man att större kullar föds lite tidigare. Det känns omöjligt att räkna ut dagen då valparna skall komma... Anja är den enda som tycks vara oberörd av det hela. Tänk om jag kunde ta dagen som den kommer och inte undra så mycket över saker jag ändå inte kan påverka. =)

Uppdatering kl.14.45
Nyss åt Anja, äntligen, lite mat och drack lite vatten. Jag tog temp på henne och hon hade ingen feber. Valparna är lika spralliga som vanligt. Alltså är allt som det borde. Väntan fortsätter...

Dag 54

Anjas mage växer mycket, precis som man kan läsa att den borde göra. Och valparna sparkar nästan hela tiden. Det är alltid någon liten buse som är vaken och tränar inför kommande kampen om sin mammas bästa spene eller så försöker den bara få lite mera plats i magen. Och varje dag ger jag Anja massage. Det är härligt att få se henne sträcka ut sig och sucka njutningsfullt. Så här såg det ut efter dagens massage. Ni skall veta att hon inte hade någon som helst lust att gå upp från Is säng.

Fällen är här! =)

Fällen har kommit, vilket gjorde mig glad. Grå med svarta tassar. Jättesöta. Men Anja blev inte lika imponerad. När jag la den ena i valplådan kom hon in bara för att komma ut igen efter noggrant nosande. Antagligen tyckte hon inte om lukten. Första tanken jag fick var att jag kanske borde sätta mig i valplådan för att visa henne hur trevligt det är att sitta däri. Sen kom jag ihåg att lådan nog inte skulle klara min vikt och beslöt att Anjas favvo kudde får vara med i spelet ett tag till. Jag är medveten om att kudden innebär en risk för valparna och kommer ta bort den innan de små liv tittar ut ur Anjas mage. På tal om magen... Så här stor är den idag när det är tio dagar kvar till 63:e dygnet.

Valplådan är klar! =)

Äntligen är valplådan klar. Det krävdes tre rundor till Hornbach och en till Jula samt hjälp från både min svåger Robban och pappa för att bygga den. Hela söndagen gick åt. Saknas gör bara någon form av ram så att jag kan lägga över en filt som tak. Jag har fått för mig att det kan vara bra för att hålla uppe värmen, samt för att öka mysfaktorn för Anja.
I väntan på fäll, som är beställda och på väg, la jag i lådan Anjas favoritkudde. Det tog fem minuter innan Anja själv ville först titta på lådan, sen hoppa i och krafsa en stund för att därefter lägga sig till ro och somna. =)

48:e dagen - Jag har känt en valps små sparkar! =)

Vilken härlig känsla det är att känna en liten valpspark inifrån magen. Numera kan jag sitta framför Anja medan hon sover och bara titta på hennes mage. Ibland syns där en liten bula i några minuter och sen, när den har försvunnit, sitter jag kvar där och undrar vilken buse/busa det var som sträckte på sig. Skall bli så spännande att träffa henne/honom om två veckor. =)

6 veckor + 0 dagar

Sex fulla veckor har nu gått och Anja börjar bli tyngre. Hon har lagt på sig ett helt kilo! =) Så det förvånade mig inte alls när hon imorse hade lite svårt att hoppa upp på sängen, som är rätt så hög. Så dagens utflykt bar till IKEA där vi köpte en ny madrass till Idas säng. Hennes gamla madrass ligger numera på golvet i köket så att Anja kan tassa upp på den utan att behöva hoppa. På den kommer även jag sova tills valparna blir födda och nästa helg skall pappa och jag bygga en valplåda. Nedan min älskade tjockis som hon såg ut 1 januari.